Ruotsin HD: Tapaajavanhempi ei syyllistynyt lapsen omavaltaiseen huostaanottoon yli 12-vuotiaan lapsen osalta

23.8.2017 | Oikeusuutiset

Markku Fredman

Ruotsin korkein oikeus (HD) on kesällä antamassaan tuomiossa katsonut, että ns. tapaajavanhempi oli tehnyt riittävästi saadakseen lapsen muuttamaan ns. lähivanhemman luokse. Huolimatta siitä, että lapsen omavaltaisessa huostaanotossa lapsen mielipiteellä ei lainkohtaa koskevien esitöiden mukaan ollut merkitystä kun rikoksen suojeluobjekti oli toinen huoltaja, katsoi HD, että yli 12-vuotiaan lapsen mielipiteelle kuitenkin tuli antaa merkittävä painoarvo ja syyte hylättiin.

HD:n lehdistötiedotteesta:

Ett barn blev efter umgänge kvar hos den
förälder som inte hade vårdnaden om barnet. Barnet ville stanna hos
umgängesföräldern. Vårdnadsföräldern visste var barnet befann sig och
kunde såväl besöka som ta med sig barnet. Tingsrätten och hovrätten
ansåg att umgängesföräldern inte hade gjort tilläckligt för att barnet,
som var drygt tolv år, skulle kunna överlämnas till vårdnadsföräldern
och dömde för egenmäktighet med barn till fängelse i fyra månader.
Högsta domstolen har nu frikänt umgängesföräldern.

Den som obehörigen skiljer ett barn
under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för
egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst ett år.

Ett skiljande kan ske inte endast
genom att barnet förs bort, utan också genom att det på annat sätt
undanhålls. Straffbestämmelsen omfattar alltså situationer där barnet
hålls dolt eller på annat sätt är oåtkomligt för vårdnadshavaren, men
den kan vara tillämplig också i situationer där vårdnadshavaren vet var
barnet befinner sig och barnet i och för sig är åtkomligt för honom
eller henne.

För att det då ska vara fråga om ett
straffbart skiljande måste det i regel krävas att den som har barnet hos
sig vägrar att lämna över barnet eller på annat sätt genom handling
eller underlåtenhet vidmakthåller ett tillstånd som han eller hon
förfogar över. För straffansvar bör det alltså krävas att gärningsmannen
har möjlighet att undanröja det hinder som föreligger för att
vårdnadshavaren ska kunna återförenas med barnet. Det måste också i det
enskilda fallet kunna krävas av gärningsmannen att han eller hon
undanröjer hindret.

Barnet var drygt 12 år och hade nått
en sådan mognad att dess vilja skulle ha haft avgörande betydelse för
det fall fråga hade uppkommit om att med tvång verkställa vårdnadsdomen.
Vid bedömningen av vilka åtgärder umgängesföräldern borde ha vidtagit
måste därför barnets vilja, mående och integritet beaktas.

Även om umgängesföräldern i och för
sig skulle ha haft möjlighet att lämna över barnet till
vårdnadsföräldern kunde det därför inte krävas att så skedde mot barnets
tydliga och konsekventa inställning. Utredningen gav inte heller stöd
för att umgängesföräldern kunde ha gjort mer än vad hon gjort för att
förmå barnet att ändra sig. Åtalet har därför ogillats.

Koko lehdistötiedote, missä myös linkki koko ratkaisuun, löytyy täältä: Högsta domstolen har i dag ogillat ett åtal om egenmäktighet med barn

Tilaa
Ilmoita
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments